Sakralchakrat

Sakralchakrat – vår skaparkraft, våra känslor och livsglädje 🧡

Det andra chakrat i människokroppens energisystem

Inom oss alla finns en källa till glädje, kreativitet och livslust. En plats där våra känslor får röra sig fritt, där våra drömmar föds och där vår skaparkraft väntar på att få uttrycka sig.

Inom chakraläran är det sakralchakrat som symboliserar denna livgivande kraft.

Precis som vattnet behöver få röra sig för att inte bli stillastående, behöver också våra känslor och vår kreativitet få utrymme att flöda.

Men vad händer när vi börjar hålla tillbaka det som en gång var så naturligt för oss?

När glädjen över att skapa förvandlas till rädsla för att göra fel?

Och när vi börjar tro mer på andras uppfattningar om oss än på vår egen inre röst?

Sakralchakrat – Svadhisthana

Sakralchakrat är det andra av våra sju stora chakran och kallas på sanskrit för Svadhisthana, vilket ofta tolkas som vår egen boning eller platsen där vårt jag har sitt säte.

Färg: Orange

Placering: Ungefär tre fingersbredder nedanför naveln, i nedre delen av buken.

Element: Vatten

Står för: Kreativitet, sexualitet, känslor, livsglädje, passion, lust, spontanitet och förmågan att njuta av livet.

Den orange färgen symboliserar värme, skaparkraft, rörelse och livets glädje.

Om rotchakrat handlar om vår rätt att finnas och känna oss trygga, handlar sakralchakrat om vår rätt att känna, njuta och uttrycka vilka vi är.

Det handlar om att våga följa vår egen längtan och låta kreativiteten få ta plats, utan att hela tiden fundera över vad andra ska tycka.

När energin flödar fritt

När sakralchakrat är i balans känner vi en naturlig glädje inför livet.

Vi vågar vara spontana, nyfikna och kreativa. Vi kan njuta av närhet, kärlek och sexualitet utan att styras av skam eller rädsla.

Vi känner vårt eget värde och behöver inte ständigt söka bekräftelse från människor omkring oss.

Det betyder inte att vi alltid är glada eller att vi aldrig känner sorg, ilska eller besvikelse.

Tvärtom.

En viktig del av vår känslomässiga balans är att tillåta oss att känna hela vårt känsloregister.

Att kunna vara ledsen när vi behöver gråta, arg när våra gränser överskrids och lycklig när livet ger oss något att glädjas åt.

När vi tillåter våra känslor att finnas behöver vi inte låta dem styra hela vårt liv.

Inom chakraläran förknippas ett harmoniskt sakralchakra med livsglädje, passion, lugn och en naturlig tillit till vår egen skaparkraft.

När kreativiteten och känslorna hålls tillbaka

Ibland händer saker i livet som får oss att börja tvivla på oss själva.

Vi kanske blir kritiserade för något vi skapat, får höra att vi är för känsliga eller lär oss att vissa känslor inte är tillåtna.

Med tiden kan vi börja hålla tillbaka delar av oss själva.

Vi vågar inte längre uttrycka vad vi känner. Vi kanske slutar göra sådant som tidigare gav oss glädje, därför att vi är rädda att misslyckas eller bli bedömda.

Inom energiläran beskrivs detta ibland som en obalans eller blockering i sakralchakrat.

Det kan symboliskt handla om osäkerhet, hämmad kreativitet, svårigheter med närhet eller ett stort behov av bekräftelse.

Ibland kan även behovet av kontroll bli starkare.

När vi inte känner oss trygga med våra egna känslor kan vi försöka skapa trygghet genom att kontrollera det som händer omkring oss.

Men bakom kontrollbehovet kan det finnas en människa som egentligen längtar efter att våga släppa taget.

Och just det här vill jag berätta lite mer om.

När min egen skrivglädje förvandlades till rädsla

Jag vill dela med mig av en händelse från mitt eget liv. En händelse som jag skrev om redan 2012 i min tidigare blogg och som har påverkat mig under en stor del av mitt liv.

Ända sedan jag var liten har jag älskat att skriva.

Jag hittade på sagor och berättelser och kunde försvinna in i fantasins värld. Orden kom naturligt och skrivandet var något som fyllde mig med glädje.

Men när jag gick i tredje klass hände något som förändrade allt.

Vi hade fått i uppgift att skriva en uppsats och jag kastade mig över skrivandet med samma entusiasm som alltid.

Vad jag inte hade märkt var att min lärarinna hade ställt sig bakom mig och läste det jag skrev.

Plötsligt ryckte hon bort min skrivbok.

Inför hela klassen förklarade hon högt hur sorgligt det var att någon som gick i tredje klass inte ens kunde stava ordentligt.

Jag minns hur den glädje jag hade känt plötsligt förvandlades till något helt annat.

Skam.

Osäkerhet.

Rädsla för att göra fel.

Det som tidigare hade varit en naturlig och lustfylld del av mig blev istället något jag började förknippa med att inte vara tillräckligt bra.

Och det märkliga är hur en enda händelse kan få så stor betydelse.

Jag började tro att jag inte kunde skriva.

Att mina ord inte dög.

Att jag riskerade att göra bort mig om jag lät andra läsa det jag hade skrivit.

Det blev en av de där gamla ”sanningarna” om mig själv som följde med mig långt upp i vuxen ålder.

Tänk att något som en annan människa säger i ett enda ögonblick kan få påverka oss under så många år!

Trots att jag älskade att skriva vågade jag under lång tid inte dela mina texter offentligt.

Jag var rädd att stava fel.

Rädd att bli kritiserad.

Rädd att andra skulle tycka att jag inte var tillräckligt duktig.

Och det ironiska var att jag egentligen väldigt sällan stavade fel.

Det var oftast när min osäkerhet tog över som misstagen kom.

Vad har den här berättelsen med sakralchakrat att göra?

För mig är det här ett tydligt exempel på hur en upplevelse kan förändra vår relation till vår egen kreativitet.

Något som från början var fyllt av glädje blev plötsligt förknippat med rädsla och skam.

Utifrån mitt sätt att arbeta med kroppens energisystem ser jag det som en upplevelse som kan förstås genom sakralchakrats symbolik.

Jag har genom livet också haft olika fysiska besvär inom områden som traditionellt förknippas med detta chakra.

Det har fått mig att fundera mycket över sambandet mellan våra upplevelser, våra känslor och hur vi mår i kroppen.

Jag kan inte säga att min upplevelse i tredje klass orsakade mina sjukdomar. Men jag tror att det finns mycket att lära genom att utforska hur gamla rädslor och föreställningar kan påverka vårt sätt att leva.

För tänk så mycket vi ibland håller tillbaka därför att vi en gång fick höra att vi inte var tillräckligt bra.

Hur många drömmar har aldrig fått bli verklighet?

Hur många människor har slutat sjunga, dansa, måla eller skriva därför att någon annan dömde deras skapande?

Och hur många av oss bär fortfarande på en gammal sanning som egentligen aldrig var sann?

För mig har en viktig del av min egen utveckling varit att återerövra glädjen i att skriva.

Att våga uttrycka mig igen.

Att förstå att mina ord har ett värde även om de inte alltid är perfekta.

För kreativitet handlar inte om att vara perfekt. Den handlar om att våga låta det som finns inom oss få komma till uttryck.

Sakralchakrats koppling till kroppen

Inom traditionell chakralära förknippas sakralchakrat framför allt med bäckenområdet, våra fortplantningsorgan och den nedre delen av magen.

Till dessa områden räknas bland annat:

• Bäckenet och nedre delen av buken

• Livmoder och äggstockar

• Testiklar och prostata

• Urinblåsa och urinvägar

• Delar av mag- och tarmområdet

• Ländryggen

Sakralchakrat förknippas också med smaksinnet och vattenelementet.

I det energisystem jag tidigare har arbetat utifrån kopplas sakralchakrat till njur- och urinblåsmeridianerna.

Olika energitraditioner beskriver ibland samband mellan sakralchakrat och exempelvis menstruationsbesvär, sexuella svårigheter, fertilitetsproblem och besvär från urinvägarna.

Det är viktigt att skilja dessa traditionella energimässiga kopplingar från medicinska orsakssamband. Det finns inte vetenskapligt stöd för att sådana sjukdomar orsakas av blockeringar i sakralchakrat. Fysiska besvär behöver alltid tas på allvar och bedömas medicinskt.

Hur kan vi skapa mer balans i sakralchakrat?

För mig handlar arbetet med sakralchakrat mycket om att återknyta kontakten med vår egen glädje.

Att börja lyssna till det som får oss att känna oss levande.

Vad tycker jag egentligen om att göra?

När känner jag mig fri?

Vad längtar jag efter att skapa, men inte riktigt vågar?

Ibland behöver vi ge oss själva tillåtelse att göra saker bara för att de är roliga.

Att dansa utan att tänka på hur det ser ut.

Att måla utan att bilden måste bli vacker.

Att sjunga utan att bry sig om ifall man sjunger falskt.

Eller att skriva utan att vara rädd för att stava fel.

Vi behöver inte prestera för att få njuta av vår kreativitet.

Vi behöver bara tillåta oss att uppleva den.

Meditation kan också vara ett fint sätt att utforska våra känslor och skapa en stund av stillhet.

Man kan exempelvis föreställa sig ett varmt orange ljus i området nedanför naveln.

Ett ljus som långsamt breder ut sig och symboliserar glädje, skaparkraft och tillit till oss själva.

Med varje andetag kan vi påminna oss om att vi har rätt att känna, skapa och uttrycka oss.

I mina behandlingar och meditationsträffar arbetar jag med detta utifrån ett holistiskt perspektiv, där människans känslor, upplevelser och inre värld får ta plats.

Att våga vara den vi är

Jag tror att vi alla bär på en skaparkraft som är alldeles vår egen.

Den behöver inte se ut som någon annans.

Den behöver inte vara stor eller märkvärdig.

Och den behöver absolut inte vara perfekt.

Kanske har någon en gång fått dig att tro att du inte kunde något som du egentligen älskade.

Kanske har du burit med dig den föreställningen så länge att du till slut började tro att den var en del av den du är.

Men tänk om det inte är sant?

Tänk om det fortfarande finns en liten del inom dig som längtar efter att få komma fram igen.

En del som vill skratta, leka, skapa, känna och njuta av livet.

För mig är sakralchakrat en påminnelse om att vi inte behöver förtjäna rätten att uttrycka oss.

Vi har redan den rätten.

Du behöver inte vara perfekt för att vara värdefull. Och du behöver inte vara duktig på något för att få älska att göra det.

Kanske börjar den verkliga livsglädjen när vi slutar försöka vara den vi tror att andra vill att vi ska vara.

Och istället vågar vara den vi faktiskt är.

Sakralchakrat – känslor, lust och livsglädje 🧡

Sakralchakrats färg är orange. I Helen Gamborgs bok Det osynliga i Healing beskrivs dess placering på kroppens framsida ungefär fyra fingerbredder under naveln och på baksidan vid ländsvanken. I hennes energilära kopplas det till det eteriska energifältet.

För mig är arbetet med chakran en del av att möta hela människan – kropp, känslor, energi och själ. Här får äldre kunskap och våra egna upplevelser ge utrymme för eftertanke och en djupare kontakt med oss själva.

Sakralchakrat, som också kallas sexualchakrat, förknippas i Gamborgs beskrivning med sexualitet, spontanitet, lust, livsglädje och ilska. Det handlar om hur vi möter våra känslor och hur vi låter dem komma till uttryck.

Att känna och välja hur vi uttrycker oss

Gamborg beskriver förmågan att hantera känslor som något annat än att förtränga dem. Vi kan känna en känsla och samtidigt välja när och hur vi vill uttrycka den.

För mig handlar det om att lyssna inåt utan att döma. Ilska kan få oss att uppmärksamma en gräns. Lust kan visa vad vi längtar efter. Glädje kan påminna oss om vad som får livet att kännas levande.

Vi behöver inte agera på varje känsla direkt. Men vi kan ge den utrymme och försöka förstå vad den betyder för oss.

Egenvärde och respekt i våra relationer

På avsnittets första sida lyfter Gamborg fram betydelsen av att som barn få lära sig att dela, respektera andra och utveckla ett egenvärde som inte är beroende av ständig bekräftelse utifrån.

Det är ett viktigt tema även i vuxenlivet. Att kunna känna att vi duger utan att någon annan hela tiden behöver försäkra oss om det. Att kunna vara nära en annan människa och samtidigt respektera både hennes frihet och våra egna behov.

Om tryggheten i oss själva känns svag kan vi börja söka den genom bekräftelse eller kontroll. Det behöver mötas med förståelse och nyfikenhet, snarare än med hårda omdömen.

Vad behöver jag för att känna mig värdefull även när ingen annan bekräftar mig?

Lust, närhet och rätten till egna gränser

I Gamborgs energimodell förknippas kontakt med sakralchakrat med att kunna uppleva lust och glädje i sexualiteten och känna vad man själv vill och inte vill.

Här vill jag också ge plats åt ömhet, samtycke och respekt. Närhet behöver få ske på våra egna villkor. Vi får säga ja, säga nej och ändra oss.

Lust kan dessutom finnas i många delar av livet: i rörelse, skapande, skratt eller en stund i naturen. Det kan vara små ögonblick där vi känner glädje och närvaro.

När känslorna hålls tillbaka eller tar över

Gamborg beskriver två ytterligheter: att hålla tillbaka känslorna så länge att de till slut kommer med stor kraft, eller att låta varje impuls styra det vi gör.

Hon tar också upp maktkamper i relationer, där människor försöker kontrollera varandra.

I arbetet med sakralchakrats teman kan vi därför utforska hur vi hittar utrymme för känslorna och samtidigt tar ansvar för våra handlingar. Vi kan öva på att uttrycka behov utan att bestämma över någon annan och sätta gränser utan att stänga av oss själva.

Sakralchakrat och kroppen

I Gamborgs energimodell förknippas sakralchakrat med benen, ländryggen, bäckenområdet, de nedre tarmarna, blindtarmen, urinblåsan, binjurarna, könsorganen och könskörtlarna.

I avsnittet nämner hon också menstruationsbesvär, svårigheter att få barn, vaginala infektioner, cystor på äggstockarna, tumörer och cellförändringar i könsorganen, impotens, prostatabesvär, könssjukdomar, ländryggssmärta, diskbråck samt blås- och urinvägsinfektioner.

Detta är kopplingar som beskrivs i hennes energilära, inte medicinskt fastställda orsakssamband. Sådana besvär visar inte att en människa har en chakrablockering eller vissa känslomässiga problem.

För mig ger energiperspektivet ett utrymme att lyssna till känslor, livserfarenheter och kroppsliga upplevelser tillsammans. Det ska ske med omtanke och utan skuld. Kroppsliga besvär behöver också undersökas och behandlas; healing och inre arbete kan få vara ett komplement till den vård som behövs.

En stund för dig själv

Sätt dig bekvämt och lägg, om det känns bra, en hand över nedre delen av magen. Låt andningen komma och gå i sin egen takt. Du kan föreställa dig ett mjukt, orange ljus.

Fråga dig själv:

Vad känner jag just nu?Vad längtar jag efter?Finns det något jag vill säga ja eller nej till?Vad ger mig en liten stund av glädje?

Du behöver inte hitta alla svar idag. Ibland börjar kontakten med oss själva med att vi ger oss en stund att lyssna.

Du får känna, längta och sätta gränser. Du får låta glädjen ta plats, även när livet också rymmer sådant som är svårt. 🧡

Källa till energimodellen: Helen Gamborg, Det osynliga i Healing – en bok om helande och energier, s. 47–49. Texten är en bearbetning med egna reflektioner.

Kram Jeanette 🧡