Den 11 januari 2018 startade en av mina största resor där ensamheten var så otroligt kraftfull samtidigt som jag fick känna en otroligt kraftfull, kärleksfull, omhändertagande närvaro.
Jag hade varit hos min vän Camilla för att testa coaching och mådde bra fram till jag stod med jackan på mig och skulle gå. Jag kände små smärtimpulser ifrån mellangärdet. Satte mig i bilen och började köra hem, smärtimpulserna ökade kraftigt på vägen hem och det var nätt och jämt jag kunde ta mig in i huset och lägga mig skrikande på soffan.
Jag ringde Bosse och förklarade att han var tvungen att skynda sig hem för jag behövde komma iväg till akuten men under tiden förvärrades smärtorna och jag insåg att jag aldrig skulle klara åka bil in till akuten. Jag ringde 112 och de skickade ambulans. Bosse hann hem före ambulansen så han kunde låsa in vår hund Bella och släppa in ambulanspersonalen. In kom en man och en kvinna. Mannen var den som tydligen bestämde. Han mumlade något om ”luft i magen” och ”en fis på tvären” och tyckte att jag skulle ställa mig upp och själv gå ut till ambulansen. Jag är inte av den gnälliga sorten men ni kan tro jag skrek när han och han kollega skulle göra ”plågan” kort genom att rycka upp mig (Kvinnan fick nog ett ordentligt blåmärke mellan skulderbladen där jag högg tag i ren reflex när smärtan genomborrade hela mitt inre) Det enda jag fick höra när jag jämrande och skrikande tvingades gå ut till ambulansen var att jag skulle sträcka på mig.
Nu började färden mot akuten i Malmö. Varje gupp, håla och sväng innebar en oerhörd smärta och jag vill minnas jag fick morfin i ambulansen. När vi väl var framme hörde jag mannen sa till sjukvårdspersonalen att detta nog var allvarligt då jag haft otroliga smärtor på vägen in.
På själva akuten minns jag inte mycket då jag fick väldigt mycket smärtstillande mer än att allt gick fort med CT röntgen och sedan blev det in på operation då det visade sig att jag fått ett bråck mellan naveln och mellangärdet där även tunntarmen blivit inklämd.
På natten kom jag upp på kirurgen 7. Katetern togs och jag kom upp på benen ganska snabbt och kunde gå på toaletten utan några problem.
Fredagen den 12/1
Bosse, Nathalie, Nadja och Elias kom upp och hälsade på vid 12:30 Denna dagen var dagpersonalen otroligt lekfulla. Det var bus och ”spritkrig” utanför draperiet där jag hade min sängplats och min lilla familj som dels var oroliga för mig blev chokade över hur personalen betedde sig framför allt Elias som aldrig sett sin mormor vara sjuk och ha ont. Efter en timme åkte familjen hem och jag blev själv.
Efter någon timme började jag känna att smärtorna ökade och då framförallt i höger sida av buken. Jag larmade och talade om att det inte kändes bra. De ökade smärtstillandet. Vid ca 16 tiden kände jag att här är något som inte stämmer och tryckte på larmet. In tittade den manliga sjuksköterskan. Jag sa att jag behövde hjälp och att detta kändes inte rätt. Smärtorna som pulserade i buken hade börjat sprida sig över på vänstersidan nu. Sjuksköterskan sa till mig att jag kanske skulle gå upp och röra på mig så att tarmarna kom på plats. Jag sa till honom att om jag hade kunnat skulle jag ha gjort det men det fanns ingen möjlighet att göra det med dessa smärtor som jag kände gjorde mig svagare och svagare. ”Ok” sa han och tog upp händerna i luften ”Det är din kropp ditt val” och vände sig om och gick.
Smärtan ökade och när klockan var 19:15 började jag kräkas blod och äntligen började man fatta att det var allvar. När klockan var 20:30 åkte jag ner på CT röntgen. Här såg man att hela buken var fylld med blod. Klockan 01:05 åkte jag ner till operationen. Det första jag bad dem om var att söva mig snabbt så jag slapp känna. Jag fick ligga på uppvaket under hela lördagen och kom inte upp på avdelningen förens klockan förens vid klockan 16 då man bedömde att mitt tillstånd var så pass stabilt att jag skulle klara ligga på avdelningen.
Min dotter Nadja hade gått ut på min Facebook sida med denna text: ” Tack alla fina som hört av er på något sätt till mamma. Efter första operationen så kom smärtor från helvetet tillbaka och efter CT röntgen visade det sig att mamma hade fått en inre blödning så det blev en akut operation igen där dom tömde buken på 5 liter blod. Nu är hon uppkopplad till en morfinpump och har återigen fått nytt blod. Mamma är svag och orkar inga samtal, sms eller besök. Så sänd henne fina och styrkande tankar istället. Ta hand om er/ Nadja”
Efter detta inlägg lade min fina vän Ewa Hermansen ut ett evenemang och bad om healing till mig. Det samlades många underbara människor genom gemensamma tankar och skickade healing till min kropp så den kunde läka.
Jag har aldrig känt mig så långt ner i den största ensamhetens mörker samtidigt som jag kände en sådan otrolig kärlek och ett sådant vackert ljus. Rädsla var något jag aldrig upplevde under och efter den sista operationen utan bara en otrolig kärlek och upplevelser jag idag har svårt att sätta ord på. Men dessa upplevelser var något av det vackraste jag någonsin upplevt.
Söndagen den 14/1
Mitt HB fortsatte sjunka och det blev en ny CT röntgen. Man hittade inget fel
Tisdagen den 16/1
Klockan 03 vaknade jag med panik i hela kroppen och svårigheter med andningen. De röntgade mina lungor och upptäckte att båda lungorna hade fallit samman på vissa ställen. Jag fick börja inhalera och andningsträna och sakta blev jag bättre och kunde syresätta kroppen.
Jag fick ett meddelande av mina vackra ljussystrar Enya och Ewa Sol som fått besök av änglarna för att förmedla ett budskap till mig:
Hej fina Ljussyster.
Så härligt att se att du är hemma igen!
Änglarna kom till oss med ett budskap som de ville att vi skulle förmedla till dig.
Ljus och Kärlek i massor från oss!
Ӏlskade Jeanette
Modiga, starka, klarvetande människa och själ.
I ljuset av det som hänt, vill vi berätta för dig om det uppdrag som du fått
och som du nu fullföljer i all den Kärlek och Medvetenhet
som Du är.
Det som skett under dessa dagar har hjälpt dig att rensa ut de djupaste nivåerna av cellminnen, lagrade i ditt blod.
En rensning och rening som går bortom det synliga och in i det oändliga nätverket
som allt liv är en viktig och värdefull del av.
I denna utrensning blev du på djupet befriad från tunga energier lagrade i ditt DNA, som tidigare hållit dig tillbaka från att vara den
som du till fullo är här för att vara.
Detta för att du nu på en essentiell nivå ska ta in och förmedla allt större mängder av det ljus som din själ strålar.
Genom denna upplevelse har du även byggt en form för att omvandla och uppdatera stora mängder energi. För att åstadkomma denna form var du tvungen att gå till dödens rand och vända där, komma tillbaka och sedan återhämta dig på ett närmast mirakulöst sätt. Din kropp styrka och din själskraft går hand i hand.
I och med detta har en form skapats, som andra kommer att kunna använda för att på väldigt kort tid kunna omvandla stora mängder av multidimensionellt tillbakahållande energi.
Du har nu skapat och fortsätter att skapa en form som andra kommer kunna använda för att transformera cellminnen på ett betydande sätt.
Detta formbygge kommer även att avspeglas i ditt healingarbete, då du kommer märka att du kan hjälpa andra transformeras på djupet under väldigt kort tid.
Ju mer du öppnar dig för att vara en ren kanal för ditt själsljus, desto mer mirakel kommer du att få uppleva.
Det stora, i det lilla.
Evigheten i ögonblicket.
När du opererades, lämnade din själ kroppen för att aktivera skapande själskoder
Och hämta ny kunskap att ta med till dessa dimensioner.
Över tid kommer du att minnas dessa visdomar och insikter.
Ditt skapande och ditt varande är en kanal, genom vilken många helande och medvetandehöjande frekvenser nu kommer att flöda.
Dina ord besjälade med energin av all den skönhet som Du Är.
Så låt processen ha sin gång.
Och vet att allt är väl.
Njut av att vara Här.
Av att vara den Du Är.
Känn din storhet, ditt ljus, din skaparkraft.
Din helande förmåga.
Vila i vetskapen om
Att allt det vackra som du nu tar emot och strålar vidare
Är en oändlig gåva
Att hämta kraft skönhet, ljus och kärlek ur.”
Denna resa kan jag idag säga att jag aldrig skulle vilja vara utan. Den otroliga kärlek, tillit, trygghet och harmoni jag känner inom mig allt eftersom min kropp läker och hittar styrka.
Jag skrev ut mig ifrån sjukhuset fredagen den 19/1 då jag fann ingen förståelse ifrån sjukvården när det gällde kostens betydelse för att hjälpa kroppen läka. Man hade listor som de skulle fylla i när det gällde hur många kcal jag åt och där de ville att jag skulle äta näringsdrycker, närings shottar, proviva drycker, varma koppen och mackor med lätta och ost. Vilken tur jag läst till kostrådgivare och Livstilskonsult och hade en kunskap om vad som händer i kroppen vid intag av allt detta socker, gluten och konstgjort smör. Jag åt havregrynsgröt med smör. Nadja fixade sallader och kokte ägg mm.
Jag kom hem och här gick tillfrisknandet framåt men jag led av en otrolig trötthet och även hjärndimma som gjorde mig glömsk och att jag kunde sitta och somna mitt i ett samtal. En natt km mina underbara guider till mig och jag fick reda på att lag led av akut järnbrist och Blutsaft var något jag var tvungen att börja med.
30 minuter efter första klunken av Blutsaften var hjärndimman och tröttheten borta.
Nu mår jag fantastiskt bra och på måndag den 12/2 börjar jag jobba igen. Det enda som jag har kvar är lite problem med mina lungor och att jag kan få lite hosta. Men det är bara att fortsätta träna upp andningen så at även de läker
Jag önskar att vi alla kunde lära oss att se det vackra fina som finns i livet. Att tillåta oss att växa som individer i kärleken och harmonins tecken.
Med kärlek och stor tacksamhet
Kram Jeanette