Mina erfarenheter av Bowenterapi 

Jag hade haft mitt företag Solgläntans kropp & själ i 1 ½ år och året var 2002 när jag började få problem med min menstruation. Från att aldrig ha haft problem till att få fruktansvärda blödningar där man kände hur svag man blev i kroppen. Jag började även upptäcka att när jag låg på rygg hade jag fått en hård bula i nedre delen av buken. Oron kom direkt och tankar som ”Bara det inte är något allvarlig” ”Vad ska kunder och vänner säga om jag blir sjuk?” ”Jag som är terapeut och hjälper alla andra klarar inte av att hålla mig själv frisk!!” Detta var en skam som tärde på mig och jag drog mig för att gå till läkaren för att få min ”dom”

Tiden gick och månadsblödningarna blev bara värre och ”bulan” blev större när min orolige man sa ifrån på skarpen att nu måste jag låta en läkare titta på det.

Jag fick en tid hos min gynekolog. Vid undersökningen upptäckte de en livmodersmyom på 10,5 cm i omkrets. Min gynekolog ville att jag skulle opereras omedelbart. Vilket innebär att hela livmodern tas bort eftersom myomen satt inne i livmodern.

Som tur är lyssnade jag på min kropp, som protesterade fullständig genom att det sköljdes ett illamående över mig och jag fick ont i mellangärdet av tanken på att ta bort min livmoder.

I min värld och med allt jag varit med om och läst om (vilket jag ständigt gör när det gäller människokroppens mysterier) VET jag att sjukdom och smärta är ett SYMPTOM och att ORSAKEN kan vara något helt annat som t.ex. ”nerstoppade” känslor och upplevelser som man stoppat ner i kroppens energisystem under hela sitt liv.

Jag sa till min gynekolog att om han kunde svara på VARFÖR jag fått myomen så skulle jag överväga operation. Han förklarade att ”det är bara något som man kan få” och att ” det kunde vara något ärftligt”. Detta var inget svar som dög för mig. Jag sa att det fanns ingen som skulle få sätta in en operationskniv i mig förens jag fått svar på frågan ”VARFÖR” !!!

Min gynekolog tyckte inte om detta. Han tyckte att jag var oansvarlig och egoistisk gentemot min familj. ”Varför är nu detta så viktigt med en livmoder?? Du har fått två barn och tänker väl inte skaffa fler. Eller???”

Ungefär samtidigt som jag fick min livmodersmyom hände det två saker. Det ena var en inbjudan till en introduktion från Monika Lindblom som var Biopat och Bowenterapeut där hon skulle ha en föreläsning om Bowenterapin i Malmö. Jag gick på min känsla igen och den sa att detta var absolut inget som jag skulle missa. Så jag anmälde mig dit.

Det andra som kom i min väg var boken ”Resan” av Brandon Bays och den handlar om hur hon som terapeut fick en livmodersmyom som slutligen blev stor som en fotboll (en livmoders myom kan växa och bli gigantisk som sedan trycker på inre organ med förödande konsekvenser) och om hennes ”skam” som terapeut skulle få något sådant. Hur hon försökte dölja sin allt sjukare kropp tills hon var så illa däran att hon mer eller mindre fick en kollaps. När hon hade nått botten av sitt ”helvete” lät hon sig sköljas över av ”nedstoppade” känslor. Under resans gång föll flera bitar på plats och Brandon såg nya samband. Hon upptäckte att en ouppklarad händelse från hennes barndom var orsaken till hennes sjukdom. När Brandon med hjälp av NLP-processer klarat upp det minnet och dessutom förlåtit, kunde kroppen börja läka sig själv.  

På denna tid fanns det inte så många resanteraputer så jag fick finna en annan lösning.

Jag hade på flera håll hört talats om en duktig hypnoalaytiker Billy Persson ifrån Malmö. Jag blev väldikt nyfiken om det skulle gå att få ner mig i ett hypnotiskt tillstånd, jag som inte klarade av att meditera utan att tankarna for iväg på annat håll. Jag fick en tid och fick äntligen träffa Billy.

Första gången blev det bara en allmän vägledning ner i det undermedvetna. De andra gångerna försvann jag in i olika händelser i mitt liv som märkligt nog hänt runt 10-11 års ålder. Dessa händelser som i genomgipande tema handlade om vuxenvärldens oärlighet gentemot varandra och även visst ”kladdande” av någon äldre person, ledde till ett mycket tragiskt beslut att inte vilja leva här på denna jord och bli vuxen. Jag tog, i min barnslighets förtvivlan, beslutet att ta mitt liv. Jag hade min häst uppe i en gammal mölla och där band jag en snara av säckband och hittade en krok i taket. Jag hoppade, träet i taket var ruttet (som tur var) kroken gav med sig och jag föll. Det blev ett hårt fall och jag slog mig ganska rejäl och jag fick en väldigt stark känsla av att det inte var min väg att gå och att livet hade annat som väntade på mig. Efter denna händelse försvann all fundering av att försöka göra något liknande plus att jag fick en skamkänsla av att ha försökt göra något så drastiskt. Jag var mycket noga med att inte tala om vad jag hade försökt att göra.

Dessa händelser, som jag med mitt intellekt kommit ihåg var för sig, blev som en gemensam röd tråd under hypnosen, där jag i mitt undermedvetna fick upp alla känslor som var nedstoppade från denna tiden. Sammankopplingen mellan gamla upplevelser och gamla känslor blev en katalysator i kroppen och jag kände exakt var smärtorna hade satt sig i kroppen och de flesta av de smärtsamma minnena satt i min livmoder.

Jag började under samma tid min ettåriga utbildning till Bowenterapeut. Min iver över att bli frisk och min känsla över att kroppens fantastiska förmåga att självläka fick mig att suga in kunskap från utbildningen. Jag behandlade mig själv, så gott jag nu kunde nå punkterna (det gällde att vara vig). Vid tre tillfällen när jag behandlade mig själv fick jag fruktansvärda sammandragningar i livmodern. De var så kraftfulla att jag inte kunde stå på benen.  

Min man blev orolig och bad mig att sluta experimentera med min kropp. Men djupt inom mig kände jag att det hände något på ett mycket djupt stadium i min kropp och själ.

Det var dags för ett av alla återbesök hos min gynekolog och det blev ultraljud. Det visade sig att livmodersmyomet hade krympt drastiskt. Min gynekolog blev mycket förvånad och frågade om det var sådant där hälsokost skit jag höll på med. När jag försökte förklara vad jag gått igenom och gjorde ville han inte lyssna utan utbröt ” Detta vill jag inte höra på” ”Hur ska jag kunna förklara detta för mina kolleger?” ”Det måste vara en elakartad livmoders myom för så här uppför sig inte en livmodersmyom”

När jag förklarade att enligt vad jag läst så var det mycket ovanligt med elakartade livmoders myomer förutom att de växer. Då fortsatte den underbara gynekologen (jag tyckte rätt mycket om honom, för pågrund av hans envisa motstånd till att förstå, blev min drivkraft att överbevisa starkare) ”Du är så självisk….. du tänker inte på din man och dina barn…..det kan vara cancer…. Har du tänkt på det?”        

Under mitt år som jag utbildade mig till Bowenterapeut försvann mitt myom alltmer. Sista gången jag var hos min gynekolog hade myomet försvunnit. Min gynekolog kunde inte förstå hur men han tackade han mig för att han hade fått vara med på denna märkliga resa och sa att han aldrig varit med om något liknande.